Bolivias Begagnade Bussar
Sitter pa ett av tusentals internetcafeer i bolivianska La Paz och forsoker samla tankarna trots mitt bultande huvud - resultatet av att befinna sig pa 3600 meters hojd.
For nagra dagar sedan lamnade vi Argentina och tog bussen till gransstaden Villazon i Bolivia. Bussfarden och den efterfoljande granskontrollen var problemfri och strax satt vi pa annu en buss till vart forsta bolivianska resmal, Tupiza. Bussresan tog bara tva timmar vilket var skont eftersom kvalitén pa bolivianska bussar lamnar en hel del att onska (mer om det nedan). Ett marklig handelse intraffade precis innan vi anlande till Tupiza, da bussen stannade vid en militarsparr (igen!) och alla resenarer beordrades ut ur bussen och stalldes pa ett led. "Knark eller illegala invandrare?" undrade vi men nar det blev varan tur beordrades vi endast kliva pa en smutsig liten skumgummiplatta med bada fotterna. Med jamna mellanrum gick man fram och hallde lite tvattmedel pa plattan. "?", tankte vi och fragade en medresenar, som pa knagglig engelska forklarade att processen var till for att "get rid of the Argentinian dirt". Om det var bokstavligt eller bildligt menat - eller bada - ar oklart.
Naval, Tupiza visade sig vara en liten stad med leriga gator (det regnade nastan hela tiden) sa vi stannade endast en dag, da vi hann med en fantastisk ridtur kring det karga och bergiga landskapet, kryddat med rafflande raviner och maktiga klippsprang. Varken Maria eller jag har tidigare erfarenhet av hastar men vi fick anda mycket frihet, vilket resulterade i att jag nastan styrde ned min hast i en ravin...
Men tillbaka till bussarna. Bolivianska bussar ar, till skillnad fran argentinska, mycket slitna. Pa farden till Tupiza fanns en mekaniker med pa bussen, vars uppgift var att konstant ga runt och skruva at skruvar, forsoka stanga fonster som fastnat etc. Detta ar i sig inte sa farligt men dessutom ar alla bolivianska vagar med undantag for de narmast La Paz katastrofalt daliga. Ungefar som en riktigt, riktigt dalig svensk grusvag, fast med stora stenar istallet for grus. Detta var forutsattningarna nar vi satte oss pa bussen till La Paz, en fard som officiellt skulle ta 14 timmar men som slutade pa narmare 17. Eftersom det inte fanns nagra lampor var det anda nojet att titta pa den minimala TV:n langst fram i bussen, som visade en film om en apa som akte snowboard, dubbad till spanska. Tyvarr var de sondersprangda hogtalarna placerade precis bredvid vara saten och nar filmen antligen var slut ersattes den med boliviansk popmusik, ett band med tre latar som gick pa repeat i 5-6 timmar. Som gradde pa moset drabbades vi av huvudvark och illamaende pga hojden.
Men nu ar vi framme och imorgon ska La Paz bevisa att det var vart modan att komma hit...
For nagra dagar sedan lamnade vi Argentina och tog bussen till gransstaden Villazon i Bolivia. Bussfarden och den efterfoljande granskontrollen var problemfri och strax satt vi pa annu en buss till vart forsta bolivianska resmal, Tupiza. Bussresan tog bara tva timmar vilket var skont eftersom kvalitén pa bolivianska bussar lamnar en hel del att onska (mer om det nedan). Ett marklig handelse intraffade precis innan vi anlande till Tupiza, da bussen stannade vid en militarsparr (igen!) och alla resenarer beordrades ut ur bussen och stalldes pa ett led. "Knark eller illegala invandrare?" undrade vi men nar det blev varan tur beordrades vi endast kliva pa en smutsig liten skumgummiplatta med bada fotterna. Med jamna mellanrum gick man fram och hallde lite tvattmedel pa plattan. "?", tankte vi och fragade en medresenar, som pa knagglig engelska forklarade att processen var till for att "get rid of the Argentinian dirt". Om det var bokstavligt eller bildligt menat - eller bada - ar oklart.
Naval, Tupiza visade sig vara en liten stad med leriga gator (det regnade nastan hela tiden) sa vi stannade endast en dag, da vi hann med en fantastisk ridtur kring det karga och bergiga landskapet, kryddat med rafflande raviner och maktiga klippsprang. Varken Maria eller jag har tidigare erfarenhet av hastar men vi fick anda mycket frihet, vilket resulterade i att jag nastan styrde ned min hast i en ravin...
Men tillbaka till bussarna. Bolivianska bussar ar, till skillnad fran argentinska, mycket slitna. Pa farden till Tupiza fanns en mekaniker med pa bussen, vars uppgift var att konstant ga runt och skruva at skruvar, forsoka stanga fonster som fastnat etc. Detta ar i sig inte sa farligt men dessutom ar alla bolivianska vagar med undantag for de narmast La Paz katastrofalt daliga. Ungefar som en riktigt, riktigt dalig svensk grusvag, fast med stora stenar istallet for grus. Detta var forutsattningarna nar vi satte oss pa bussen till La Paz, en fard som officiellt skulle ta 14 timmar men som slutade pa narmare 17. Eftersom det inte fanns nagra lampor var det anda nojet att titta pa den minimala TV:n langst fram i bussen, som visade en film om en apa som akte snowboard, dubbad till spanska. Tyvarr var de sondersprangda hogtalarna placerade precis bredvid vara saten och nar filmen antligen var slut ersattes den med boliviansk popmusik, ett band med tre latar som gick pa repeat i 5-6 timmar. Som gradde pa moset drabbades vi av huvudvark och illamaende pga hojden.
Men nu ar vi framme och imorgon ska La Paz bevisa att det var vart modan att komma hit...
posted by Ola | 1:02 em
4 Comments:
Jag förstår att ni kommer att avbryta er resa omedelbart nu när två av de största svenska kulturpersonligheterna - Östen Warnebring och Harry Schein - inom så kort tid båda har gått bort. Ni kan väl säga till om ni flyger via Frankfurt, för då kan ni ju komma förbi på en fika. För övrigt kan jag informera om att jag har gjort en av mitt livs bästa investeringar: en helkropps-orangutang-dräkt.
Ellen hälsar att det verkar häftigt med ridturen. Vi har fantastiskt februariväder med sol, klarblå himmel och mycket snö. har du läst våra mejl?Hoppas det ordnar sig med hemresan!
mamma
Tjena på er...
Kul att höra att allt går bra även om det blir mycket buss åkande. Här hemma är det som vanligt mycket att göra med skillnaden att vi har haft en hel del fint vinterväder. Inte för att jag tror ni är avundsjuka på det, men jag njuter av det.
Sarah och min Flogstafamilj hälsar.
Tillsvidare ha det bra och ville säga att jag uppskattar verkligen bloggen så man får en aning om vad ni håller på med.
Magnus
Vadret ar faktiskt inte superbt har borta...fast sa lange det inte regnar ar vi nojda:-) Jag ser fram emot att se din orangutangdrakt pa nasta UPS- eller UF-temafest Johan, den passar sakert oavsett tema.
Skicka en kommentar
<< Home