3600 m.ö.h.
Konversation pa restaurangen Eli's, La Paz:
- You speak excellent English!
- Well, I am American. I am the owner of this place.
- Oh. So how come you're here in La Paz?
- Because I'm out of my mind!
Ironi eller ej - La Paz ar knappast en normal stad for normala manniskor. Till att borja med ligger den 3600 meter over havet, varldens hogst belagnaste huvudstad. Haftigt, javisst, men tillfalliga besokare tvingas sta ut med huvudvark, illamaende och total brist pa engergi. Att La Paz dessutom ligger mitt i en dalgang sa att alla vagar gar spikrakt uppat eller nerat gor inte staden lattare att besoka, sarskillt inte da det regnar da gatorna forvandlas till vattenfall. Forutom de rent geografiska egenheterna kan La Paz stoltsera med rekordhoga poang i kategorin KFC-kopior per mysiga caféer samt ofattbara mangder micros (minibussar som fungerar som taxi) vars forare verkar helt besatta av att tuta minst tva ganger per sekund.
Naval, La Paz har sina charmiga sidor, ocksa. Vid klart vader ar La Paz en otroligt vacker stad, omgiven av skyhoga berg pa alla sidor. Bolivianerna ar fantastiskt trevliga och hjalpsamma och kriminaliteten forvanadsvart lag med tanke pa den utspridda fattigdomen. Dessutom ar priserna pa mat och boende lojligt laga.
I akta backpackerstil forsokte vi beblanda oss med lokalbefolkningen och undvika turistfallorna i La Paz. Den folkliga hojdpunkten var ett besok i en lokal bowlinghall i centrala La Paz. Hallen bestod av endast tva banor vilka skottes manuellt, dvs en liten man satt uppflugen pa en hylla ovanfor kaglorna och nar man kastat klotet hoppade han ner och stallde ratt kaglorna och rullade tillbaka klotet. Ett ganska pafrestande jobb kan tankas. Dessutom hade vi en personlig protokollforare som holl koll pa poangen. Efter en rafflande serie stod Maria som segrare pga en stark avslutning med tva sparrar och en strike.
Fokligt varre blev det ocksa nar jag ofrivilligt deltog i nagon slags livekomikshow pa ett torg; en stor folksamlinga satt och tittade pa nagonting sa vi gick dit for att se vad som stod pa. Mitt pa torget stod en kille och skrek pa spanska, ratt som det var vande han sig till mig och avfyrade diverse fragor som jag inte alls fattade, men tydligen var det valdigt roligt for hela torget skrattade hjartligt. Det kandes bra att bidra till sa mycket gladje i dessa bistra tider.
- You speak excellent English!
- Well, I am American. I am the owner of this place.
- Oh. So how come you're here in La Paz?
- Because I'm out of my mind!
Ironi eller ej - La Paz ar knappast en normal stad for normala manniskor. Till att borja med ligger den 3600 meter over havet, varldens hogst belagnaste huvudstad. Haftigt, javisst, men tillfalliga besokare tvingas sta ut med huvudvark, illamaende och total brist pa engergi. Att La Paz dessutom ligger mitt i en dalgang sa att alla vagar gar spikrakt uppat eller nerat gor inte staden lattare att besoka, sarskillt inte da det regnar da gatorna forvandlas till vattenfall. Forutom de rent geografiska egenheterna kan La Paz stoltsera med rekordhoga poang i kategorin KFC-kopior per mysiga caféer samt ofattbara mangder micros (minibussar som fungerar som taxi) vars forare verkar helt besatta av att tuta minst tva ganger per sekund.
Naval, La Paz har sina charmiga sidor, ocksa. Vid klart vader ar La Paz en otroligt vacker stad, omgiven av skyhoga berg pa alla sidor. Bolivianerna ar fantastiskt trevliga och hjalpsamma och kriminaliteten forvanadsvart lag med tanke pa den utspridda fattigdomen. Dessutom ar priserna pa mat och boende lojligt laga.
I akta backpackerstil forsokte vi beblanda oss med lokalbefolkningen och undvika turistfallorna i La Paz. Den folkliga hojdpunkten var ett besok i en lokal bowlinghall i centrala La Paz. Hallen bestod av endast tva banor vilka skottes manuellt, dvs en liten man satt uppflugen pa en hylla ovanfor kaglorna och nar man kastat klotet hoppade han ner och stallde ratt kaglorna och rullade tillbaka klotet. Ett ganska pafrestande jobb kan tankas. Dessutom hade vi en personlig protokollforare som holl koll pa poangen. Efter en rafflande serie stod Maria som segrare pga en stark avslutning med tva sparrar och en strike.
Fokligt varre blev det ocksa nar jag ofrivilligt deltog i nagon slags livekomikshow pa ett torg; en stor folksamlinga satt och tittade pa nagonting sa vi gick dit for att se vad som stod pa. Mitt pa torget stod en kille och skrek pa spanska, ratt som det var vande han sig till mig och avfyrade diverse fragor som jag inte alls fattade, men tydligen var det valdigt roligt for hela torget skrattade hjartligt. Det kandes bra att bidra till sa mycket gladje i dessa bistra tider.
posted by Ola | 11:47 fm
4 Comments:
Härligt att det mesta fungerar och att humorn finns kvar hos er. Har ni hört att Sverige tog två guld idag? Hur går det med återresan, undrar mamma.
Hejhej, sitter och blinkar över metodboken trött efter gårdagens vin och morgonens hårda träningspass med personlig tränare som vet mer om mina begränsningar än jag själv.
Känner igen mig i beskrivningen av bussresor både vad gäller uteblivna obehagliga överaskningar, identifikation och söndersprängda högtalare över huvudet! Man kan bli trött eller full i skratt för mindre!
Här hemma börjar saker så sakteliga klarna för mig, så nästa vecka kanske jag har ett jobb i sthlm en C-uppsats i Sverige, MFS-Afghanistan i höst och praktik till våren! Saker rör sig i rätt riktning just nu!
Ha det fint
KramarJosef
Harligt, Josef! Vad skont om allt loser sig tillslut. Nar det galler aterresan gar det bra, vi ar redan pa vag faktiskt, aven om det blir lite omstandigt; vi har redan flygit fran La Paz till en boliviansk stad nara gransen, darifran tar vi buss till argentina och sedan antagligen flyg till Buenos Aires, varifran vi aker buss uppat kusten till Brasilien.
Ola ring hem. Något fel på ditt kort enligt banken!
Mamma
Skicka en kommentar
<< Home