Bergsklattring och Che Guevara

Sitter pa ett sunkigt internetcafe och snorvlar. Jag ar stormforkyld. Det regnar. Laser pa Aftonbladet att Sverige gor sitt basta vinter-OS nagonsin och inser hur skont det vore att ligga hemma framfor TV:n, nedbaddad och med en stor mugg varm choklad. Naval, det ar sakert skitkallt och beckmorkt darhemma. Eller?

Vad har hant sen sist? Efter tre fantastiska dagar lamnade vi motvilligt den pittoreska bergsbyn Taffi de Valle i norra Argentina. Motvilligt eftersom denna by ar fantastisk, omgiven av statliga berg och med ett stralande klimat som innebar varma dagar och (relativt) svala natter. Hojdpunkten pa var vistelse dar var en lang upptacksfard i de omgivande bergen i sallskap med tva brasilianska vanner. Kring byn ligger en lang bergskedja som vi bestamde oss for att ga over, vilket tog oss ca 6 timmar av idogt klattrande. Som hogst var vi 2600 m.ö.h. vilket fick mig att tanka tillbaka pa bestigningen av Kebnekaise (ca 2100 m.ö.h?) for nagra somrar sedan. Det kandes ganska bra att jag nu var ikladd sandaler och shorts istallet for grova vandrarkangor och vinterjacka. Som gradde pa moset var toppen pa bergskedjan som en ang, dar mangder av tjurar, hastar och bergsgetter betade sida vid sida. Lite laskigt med tjurarna som forde ett herrans liv nar vi narmade oss men vi lyckades fa till en fragil vapenvila genom att halla oss pa respektfullt avstand.

Bussen fran Valle gick till Rosario, en ganska intetsagande men trevlig stad som mest ar beromd for att vara Che Guevaras fodelseort. Huset dar han bodde var dock en besvikelse da det varken fanns ett museum eller ens en liten skylt, enligt folk pa vart hostel flyttade den gode Che raskt till Cordoba pga sin astma och darfor ar hans fodelseplats knappast ratt stalle om man vill veta mer om honom. Har stannar vi inte lange utan aker redan ikvall vidare till Uruguays huvustad Montevideo och lamnar da Argentina for gott. Darefter ska min forkylning kureras med hjalp av solvarma strander och lata dagar.