Minusgrader!!???

Ser pa studentwebben att det ar minusgrader i Uppsala. Minusgrader! Nu far det vara nog. Det innebar ungefar 35 graders skillnad mot temperaturen har borta...

Som den vakne bloglasaren sakert redan listat ut ar vi snart ar tillbaka i hemlandet. Darfor ar detta kanske det sista inlagget i denna blog, och om jag ska vara arlig ar det svart att skriva nagot intressant eftersom de senasten dagarna har varit oforskamt bekvama. Vi har badat, solat, snorklat (tillsammans med jatteskoldpaddor, det var haftigt), akt bat och haft det helt underbart med klarbla himmel och fantastiska strander.

Tyvarr ar internet hutlost dyrt har sa jag slutar nu. Kanske blir det annu ett inlagg, kanske fortsatter bloggandet hemifran med en annan profil. Oavsett sa hoppas jag att vi ses snart! Tack for alla fina kommentarer vi fatt!

Stora (och lite svettiga) kramar fran Maria och Ola

Pa fotboll i Guds stad

Efter patryckningar fran bloglasarhall var en fotbollsmatch pa varldsberomda Macarenastadion i Rio forsta prioritet nar vi anlande till Guds stad. Problemet var dock att precis som i Argentina ar den brasilianska ligan redan fardigspelad, sa vi fick noja oss med cupmatcher. Att hitta sadana var dock inte svart eftersom de brasilianska lagen spelar i massviss med cuper under ligauppehallet. Dock ar intresset inte lika stort som under hogsasongen - endast 4700 personer gjorde oss sallskap i torsdags for att se hemmalaget Fluminese komfortabelt besegra Operativo. Som tur var lyckades vi idag spana in ett hett derby; ovan namda Fluminese mot Botafogo. Nu var det annat liv i luckan och stamningen var hog, det gick knappt att prata under matchens forsta kvart da sanger, bussvisslingar och sambamusik overrostade allt annat. Harligt!

Sjalva matchen var ocksa ett spektakel, oandligt langt fran den nordeuropeiska disciplinerade fotboll vi ar vana att se. Anfall ar basta forsvar ar melodin i Brasilien - och anfalla kan de! I forsta halvlek tog Botafogo ledningen genom ett bananskott i krysset fran strax utanfor straffomradet, vilket Fluminese sedan kvitterade genom en bicykletas i nattaket! Nackdelen ar dock en total avsaknad av disciplin och lagarbete, storre delen av matchen bestod faktiskt av enmansanfall och misslyckade passningar. En europeisk coach hade garanterat fatt hjartattack efter en kvart som ansvarig for nagot av dessa lag (som spelar i hogsta divisionen).

Forutom att ga pa fotboll har vi aven sett Rio fran ovan genom att aka upp pa "Sugar Loaf", ett av de manga berg som ger Rio dess magnifika utseende. Vi har ocksa softat pa strander, myllrat pa marknader och spenderat en sen natt i Lapa, Rios partydistrikt. Det sistnamnda var en upplevelse, brasilianarna gillar att festa (och det gor alla turister/backpackers som ar har ocksa), gata efter gata var fylld av dansande manniskor. Faktum ar att folk var tvugna att dansa pa gatorna eftersom vartenda innestalle var smockfullt. Jag fick en snabblektion i samba och var ganska duktig enligt egen utsago. I gengald introducerade jag den relativt beromda snapsvisan "Radirajraj", vilket var mycket uppskattat av lokalbefolkningen som entusiastiskt sjong med.

Imorgon lamnar vi Rio for paradison Ilha Grande. Det ska vara ett fantastiskt stalle utan bilar och fullt av regnskog och vackra strander, men desto mindre tillgang till internet sa det drojer kanske innan det skrivs i bloggen. Kul att ni laser den, forresten!

En dag i Rio

Idag har vi vandrat langs Copacabana och vidare till Ipanema, tva av varldens mest kanda strander (den senare ododliggjord mha sangen Girl from Ipanema). Val framme vid Ipanema satte vi oss bekvamt tillratta pa forsta parkett for en spannande match fotbollstennis (?) pa beachen, dar de tva hogst rankade spelarna i Brasilien deltog. Tankfullt sorplades fran en gigantisk kokosnot insag vi att Rio ar en ganska bra plats att vara pa just nu.

Mer om Rio kommer senare, bland annat en rapport fran partydistriktet Lapa!

Florianopolis -Brasilien!

Jag som tyckte att jag hade det bra. Ja, jag som till och med tyckte att jag hade det fantastiskt bra. Men nu har jag forstatt att det finns nagot over det, nagot annu battre, och dar ar jag nu. Just nu befinner vi oss pa en o i Brasilien, soder om Rio och Sao Paolo. On ar stor och det finns mycket plats och vi har funnit vart paradis. I en liten liten by (vilken jag annu inte vet namnet pa) bor vi i ett trevligt hostel, nara stranden. Det enda som finns i byn ar en liten matvaruaffar och nagon restaurang vi inte ens tyckt vara vard att prova (den ser ratt stangd ut).

Stranderna haromkring ar underbara - breda med vit sand, torkost vatten, stora vagor och endast ett fatal besokare. Man kan valja mellan kilometerlanga strander eller mindre och folktomma.

Da jag (till skillnad fran Ola) vanligtvis har svart for strandliv, da rastlosheten gor mig otalig, ar jag har klart tillfredstalld. Dagarna bestar av trekking pa smastigar over berg och dalar som ar sa perfekt utformade att jag tror mig befinna mig pa en sadan dar konstgjord stig som man forsoker att konstruera pa museum for att skildra regnskor med vackra fjarilar i.
Stranderna har omkring ar olika utformade och har olika vagor och varje gang vill man utbrista ett wow.
For att fa klaga pa nagot (for ar det inte alltid det man vill gora?) sa kan jag meddela att stranderna brister i skugga, vilket gor att det gar at otroliga mangder av solskyddsfaktor och klet, men men.

Imorgon bar det ivag till Rio, nagot som vi bada ser fram emot mycket. 18 timmar med buss kanns inte lika kul som detta. Annu mindre med tanke pa att bussarna ar isande kalla (ve den som uppfann aircondition, eller snarar ve den som missbrukar aircondition) och bade jag och Ola funderar pa att ta pa oss understall..

Ha det bra

Maria

Uruguay

Suck, pust och ston! Min forkylning vill inte overge mig och har nu kryddats med en ihallande hosta...dessutom har jag lyckats smitta Maria som nu har bade hals- och huvudont. For ovrigt ar vi vid god vigor och forvantansfulla pa morgondagen da vi lamnar Uruguay for Brasilien.

Den hangivne bloglasaren kanske blir forvanad da vi i den senaste rapporten inte ens kommit in i landet, men har gar det undan! I hogt tempo har vi avverkat Montevideo samt tva kuststader och befinner oss nu en km fran den brasilianska gransen. Uruguay har varit trevligt och vi hade garna stannat langre men pga begransade bussforbindelser aker vi vidare till Florianapolis redan idag.

Vi har egentligen inte gjort sa mycket de senaste dagarna; mest slappnat av med sol och bad. Bast hittills var ett stalle som hette Punta del Diablo, ett fantastiskt samhalle bestaende av ett fatal sma hus och massor med sandstrand. Vi hittade ett underbart hostel med rena rum, pool och frukostbuffè (vilket ska jamforas med vara tidigare hostelfrukostar som bestatt av lite vitt brod och en kaffe) inkluderat i det relativt laga priset. Det var nastan for bra for att vara sant, och det var det inte heller. Sant alltsa. Det visade sig namligen att vi fatt fel information, egentligen kostade vart dubbelrum det dubbla! Patagligt nervosa checkade vi ut nar vi fick reda pa detta, men som tur var skotte personalen det hela mycket proffsigt och vi fick betala vad vi trodde det kostade.

Fran Punta del Diablo tog vi bussen till gransstaden Chuy som har en nastan orimligt stor franvaro av personlighet. Har finns bara fula byggnader, skrap och nagra billighetsaffarer for ditresta brasilanare. Vi bokade biljett till Florianapolis och gick sedan 2 km langs en gra motorvag till gransen for att fa en "exit"-stampel i vart pass. Exakt den vagen kommer bussen sedan att aka och stanna vid gransen, men tydligen ar det helt otanktbart att fa vara pass stamplade da istallet. Det ar lite for latt, liksom.

Chuy drog ned betyget for Uruguay som annars ar ett valdigt trevligt land som hamnar i skymundan av sina beromda grannar. Folket ar otroligt vanliga och valutbildade (har finns nog mer engelsktalande personer an i hela Argentina) och hela kusten kryllar av fina sandstrander. Men nu vantar Brasilien!