Bergsklattring och Che Guevara

Sitter pa ett sunkigt internetcafe och snorvlar. Jag ar stormforkyld. Det regnar. Laser pa Aftonbladet att Sverige gor sitt basta vinter-OS nagonsin och inser hur skont det vore att ligga hemma framfor TV:n, nedbaddad och med en stor mugg varm choklad. Naval, det ar sakert skitkallt och beckmorkt darhemma. Eller?

Vad har hant sen sist? Efter tre fantastiska dagar lamnade vi motvilligt den pittoreska bergsbyn Taffi de Valle i norra Argentina. Motvilligt eftersom denna by ar fantastisk, omgiven av statliga berg och med ett stralande klimat som innebar varma dagar och (relativt) svala natter. Hojdpunkten pa var vistelse dar var en lang upptacksfard i de omgivande bergen i sallskap med tva brasilianska vanner. Kring byn ligger en lang bergskedja som vi bestamde oss for att ga over, vilket tog oss ca 6 timmar av idogt klattrande. Som hogst var vi 2600 m.ö.h. vilket fick mig att tanka tillbaka pa bestigningen av Kebnekaise (ca 2100 m.ö.h?) for nagra somrar sedan. Det kandes ganska bra att jag nu var ikladd sandaler och shorts istallet for grova vandrarkangor och vinterjacka. Som gradde pa moset var toppen pa bergskedjan som en ang, dar mangder av tjurar, hastar och bergsgetter betade sida vid sida. Lite laskigt med tjurarna som forde ett herrans liv nar vi narmade oss men vi lyckades fa till en fragil vapenvila genom att halla oss pa respektfullt avstand.

Bussen fran Valle gick till Rosario, en ganska intetsagande men trevlig stad som mest ar beromd for att vara Che Guevaras fodelseort. Huset dar han bodde var dock en besvikelse da det varken fanns ett museum eller ens en liten skylt, enligt folk pa vart hostel flyttade den gode Che raskt till Cordoba pga sin astma och darfor ar hans fodelseplats knappast ratt stalle om man vill veta mer om honom. Har stannar vi inte lange utan aker redan ikvall vidare till Uruguays huvustad Montevideo och lamnar da Argentina for gott. Darefter ska min forkylning kureras med hjalp av solvarma strander och lata dagar.

Bye, bye Bolivia

24 timmar i bolivansk buss kandes inte vidare lockande, darmed bestamnde vi oss for att flyga inrikes (alla utrikesflyg inom rimliga prisgranser var fullbokade i tva veckor framover). Att flyga inrikes kandes skrammande vid vetskapen om ovriga bolivianska fardmedel. Dock visade sig nervositeten vara obefogad da flyget var mycket bra liksom flygplatsen (dar toaletterna drog upp betyget avsevart). Vi flog till en liten stad vid namn Tarija, helt slumpartad vald, da det var den stad som lag narmast gransen mot Argentina som hade flygplats.

Slumpen visade sig dock denna gang att vara ett lyckokast. Tarija ar en fantastiskt trevlig stad, idylliskt klimat och glada manniskor. Hela tiden forskots vi var avresa och vi stannade hela fem dagar. Aven omgivningarna var underbara, med vattenfall att bada i och vinodlingar att beskada.

Igar morse bar det ivag till Argentina och det kommande dygnet var.. ja latt uttryckt sadar. Forst buss i 4,5 timme till Bermejo (gransstaden mot Arg.). Dar var man tvungen att (som alltid da man ska in i Bolivia) att sjalv ga over gransen. Efter vissa svarigheter att finna gransstationen kom vi slutligen dit. Allt gick otroligt smidigt, vilket gjorde oss lattadem da vi hort atskilliga hemska historier om gransovertradelsen (var forsiktiga! har manga sagt varnande).

Jag och Ola har dock kommit pa varfor vi hitills haft en sadan tur och inte rakat ut for nagra hemskheter - vi ser helt enkelt for dumma ut, for enkla att lura for att det ens ska kannas som en match. Det kanns som de flesta tanker "dessa stackare skonar vi, de kommer anda att bli lurade sa manga ganger". Men det ar helt ok for oss sa lange vi klarar oss (peppar peppar).

Efter passkontrollen gick vi i stekande varme over en lang bro och sedan kom vi fram till tullen. Pa denna stracka blev vi sa illa bitna av nagra konstiga mygg el dylikt att vi nu har stora blaffiga utslag overallt (hoppas innerligt att de gar bort snart!). Efter genomsokniong av vaskorna och ett intensivt studerande av mina tamponger (!) pekade de bortot och sa (ok kanske sa) 1000 meter till nasta kontroll, sa det var bara att palla sig vidare (otroligt osmidig gransovergang!). Sen kom vi till sista kontollen, aven den gick bra och.. Antligen Argentina! Darifran taxi till busstationen, fran busstationen en minibuss till nasta busstation (i Oran),for att dar byta buss for att aka till Salta. Framme i salta 00.30. Buss fran Salta, till Tucamon 02.00. Framme i Tucamon 05.45. Fram Tucamon till Tafi de Valle kl 06.00. Framme 08.40. Puh, och jag som ar aksjuk och dessutom har en sovstallning pa mage. Ni kan ju tanka er!

MEN, nu ar vi i alla fall har -en underbart fantastisk begsby, med vyer vi aldrig skadat. Och summan av kardemumman ar att farden var vart det. Idag har vi bara sovit (antligen!), atit gott (antligen!) och strosat runt (antilgen!). Imorgon blir det nog en dagsvandring i bergen.

/Maria

3600 m.ö.h.

Konversation pa restaurangen Eli's, La Paz:
- You speak excellent English!
- Well, I am American. I am the owner of this place.
- Oh. So how come you're here in La Paz?
- Because I'm out of my mind!

Ironi eller ej - La Paz ar knappast en normal stad for normala manniskor. Till att borja med ligger den 3600 meter over havet, varldens hogst belagnaste huvudstad. Haftigt, javisst, men tillfalliga besokare tvingas sta ut med huvudvark, illamaende och total brist pa engergi. Att La Paz dessutom ligger mitt i en dalgang sa att alla vagar gar spikrakt uppat eller nerat gor inte staden lattare att besoka, sarskillt inte da det regnar da gatorna forvandlas till vattenfall. Forutom de rent geografiska egenheterna kan La Paz stoltsera med rekordhoga poang i kategorin KFC-kopior per mysiga caféer samt ofattbara mangder micros (minibussar som fungerar som taxi) vars forare verkar helt besatta av att tuta minst tva ganger per sekund.

Naval, La Paz har sina charmiga sidor, ocksa. Vid klart vader ar La Paz en otroligt vacker stad, omgiven av skyhoga berg pa alla sidor. Bolivianerna ar fantastiskt trevliga och hjalpsamma och kriminaliteten forvanadsvart lag med tanke pa den utspridda fattigdomen. Dessutom ar priserna pa mat och boende lojligt laga.

I akta backpackerstil forsokte vi beblanda oss med lokalbefolkningen och undvika turistfallorna i La Paz. Den folkliga hojdpunkten var ett besok i en lokal bowlinghall i centrala La Paz. Hallen bestod av endast tva banor vilka skottes manuellt, dvs en liten man satt uppflugen pa en hylla ovanfor kaglorna och nar man kastat klotet hoppade han ner och stallde ratt kaglorna och rullade tillbaka klotet. Ett ganska pafrestande jobb kan tankas. Dessutom hade vi en personlig protokollforare som holl koll pa poangen. Efter en rafflande serie stod Maria som segrare pga en stark avslutning med tva sparrar och en strike.

Fokligt varre blev det ocksa nar jag ofrivilligt deltog i nagon slags livekomikshow pa ett torg; en stor folksamlinga satt och tittade pa nagonting sa vi gick dit for att se vad som stod pa. Mitt pa torget stod en kille och skrek pa spanska, ratt som det var vande han sig till mig och avfyrade diverse fragor som jag inte alls fattade, men tydligen var det valdigt roligt for hela torget skrattade hjartligt. Det kandes bra att bidra till sa mycket gladje i dessa bistra tider.

Bolivias Begagnade Bussar

Sitter pa ett av tusentals internetcafeer i bolivianska La Paz och forsoker samla tankarna trots mitt bultande huvud - resultatet av att befinna sig pa 3600 meters hojd.

For nagra dagar sedan lamnade vi Argentina och tog bussen till gransstaden Villazon i Bolivia. Bussfarden och den efterfoljande granskontrollen var problemfri och strax satt vi pa annu en buss till vart forsta bolivianska resmal, Tupiza. Bussresan tog bara tva timmar vilket var skont eftersom kvalitén pa bolivianska bussar lamnar en hel del att onska (mer om det nedan). Ett marklig handelse intraffade precis innan vi anlande till Tupiza, da bussen stannade vid en militarsparr (igen!) och alla resenarer beordrades ut ur bussen och stalldes pa ett led. "Knark eller illegala invandrare?" undrade vi men nar det blev varan tur beordrades vi endast kliva pa en smutsig liten skumgummiplatta med bada fotterna. Med jamna mellanrum gick man fram och hallde lite tvattmedel pa plattan. "?", tankte vi och fragade en medresenar, som pa knagglig engelska forklarade att processen var till for att "get rid of the Argentinian dirt". Om det var bokstavligt eller bildligt menat - eller bada - ar oklart.

Naval, Tupiza visade sig vara en liten stad med leriga gator (det regnade nastan hela tiden) sa vi stannade endast en dag, da vi hann med en fantastisk ridtur kring det karga och bergiga landskapet, kryddat med rafflande raviner och maktiga klippsprang. Varken Maria eller jag har tidigare erfarenhet av hastar men vi fick anda mycket frihet, vilket resulterade i att jag nastan styrde ned min hast i en ravin...

Men tillbaka till bussarna. Bolivianska bussar ar, till skillnad fran argentinska, mycket slitna. Pa farden till Tupiza fanns en mekaniker med pa bussen, vars uppgift var att konstant ga runt och skruva at skruvar, forsoka stanga fonster som fastnat etc. Detta ar i sig inte sa farligt men dessutom ar alla bolivianska vagar med undantag for de narmast La Paz katastrofalt daliga. Ungefar som en riktigt, riktigt dalig svensk grusvag, fast med stora stenar istallet for grus. Detta var forutsattningarna nar vi satte oss pa bussen till La Paz, en fard som officiellt skulle ta 14 timmar men som slutade pa narmare 17. Eftersom det inte fanns nagra lampor var det anda nojet att titta pa den minimala TV:n langst fram i bussen, som visade en film om en apa som akte snowboard, dubbad till spanska. Tyvarr var de sondersprangda hogtalarna placerade precis bredvid vara saten och nar filmen antligen var slut ersattes den med boliviansk popmusik, ett band med tre latar som gick pa repeat i 5-6 timmar. Som gradde pa moset drabbades vi av huvudvark och illamaende pga hojden.

Men nu ar vi framme och imorgon ska La Paz bevisa att det var vart modan att komma hit...

Avd. Obehagliga överraskningar

Tack for alla fina kommentarer i bloggen (de ofina ocksa forresten). De varmer!

Vi befinner oss fortfarande i Argentina men ett par dygns bussresor langre norrut, narmare bestamt i den medelstora staden Salta, vackert belagen pa 1600 meters hojd. Aven om vi fortfarande inte utsatts for extrema strapatser (de kommer nog i Bolivia och Brasilien) har ett antal obehagliga overraskningar dykt upp;

Den i sarklass varsta var pa bussresan fran Iguazu Falls till Corrientes, dar vi amnade mellanlanda innan det bar ivag till Salta. Klockan var kanske 2 pa natten da vi vacktes av att bussen stannade och in kom tva bevapnade militarer samt en hund(!). Efter att ha smattrat pa spanska i nagra minuter gick de langst bak i bussen och borjade prata med varenda passagerare. De runt oss (vi satt ganska langt fram) plockade upp sina id-handlingar sa vi gjorde detsamma och hoppades att det inte fanns nagot mer papper (se Uruguayhistorien) som vi skulle haft med oss. Vi var de enda utlanningarna i bussen och kande oss ganska nervosa da alla runtomkring oss borjade stirra pa oss...vi vagade inte fraga dem pa engelska (vilket inte hade hjalpt da ingen av dem kunde ett ord) utan satt snallt och vandade pa var tur. Kanske gallde det illegala invandrare, knark eller nagot liknande? Man har ju hort historier om polis som har planterat knark pa turister for att fa en muta, men i Argentina? Naval, nar militarerna kontrollerat satet bakom oss holl vi andan...och marker att de gar forbi oss utan att ge oss ett endaste ogonkast! De kollar alla andra i hela bussen utom just oss...kandes lite laskigt (sarskillt eftersom vara grannar fortsatte att stirra pa oss) men da den sista passageraren kontrolleras fick vi aka igen. Puh!

Andra obehagliga overraskningar har varit att betala for ett minimalt dubbelrum utan fonster och med luft for hogst en timme (nu har vi lart oss frasen "kan vi fa se pa rummet?" pa spanska), att ga pa toaletten i naturen bara for att upptacka att marken inte bara bestar av gras utan aven tusentals grasuggor samt att det kostar lika mycket att flyga fran Bolivia till Brasilien som att aka buss genom halva Sydamerika.

Forutom dessa sma missoden trivs vi utmarkt. Vi amnar nu stanna i Salta nagra dagar och vila ut innan vi borjar bussfarden mot La Paz. Bolivianska bussar ar tydligen ett skamt sa det galler att vara rejalt utvilad och utfodrad innan man satter sig pa en san. Bekvamligheter som toapapper (eller ens toalett), rinnande vatten och mjuka saten verkar inte existera i Bolivianska bussar - men a andra sidan ar de billiga!

Vatten, vatten, vatten!

Ojoj sager jag bara, har ar det varmt varmt varmt. Just nu befinner vi oss i uppe i norra Argentina vid Iguazufallen. Fantastikst vackert, sa vackert att det till och med kanns trakigt att ta bilder for att det inte kommer att gora dem rattvisa. For den som inte vet sa ar dessa vattenfall ett av de storsta i varlden och ligger pa gransen mellan Argentina och Brasilien, vilket gora att man kan besoka den fran tva hall. Vi valde dock den argentinska sidan da det sags att vattenfallen syns battre harifran. Dock sags det att de brasilisanska hotellfrukosterna ar battre (vilket jag inte tvivlar en sekund pa da de argentinska ar under all kritik -vitt brod med kolasmor!), men da vi inte har rad med hotell (utan for noja oss med mer eller mindre sunkiga vandrarhem) var valet inte svart.

Enligt legenden skapades vattenfallen da en krigare sokte fly med skogsgudens flicka pa kanot langs floden. Da skogsguden upptackte flykten blev denne forbannad och hans hamd var att slappa los vattenmassorna sa att krigaren och hans alskade foll ner for vattenfallet. Flickan forvandlades till en sten, medan krigaren forvandlades till ett trad som slokade over vattnet och som standigt letar efters sin alskade i vattnet.

Till dessa bedarande fall anlande vi alltsa igar, efter 18 timmars bussfard fran Buenos Aires. Troligtvis den mest angenama bussfard vi varit med om: enorma saten, mat och skona filtar. Jag sov mest hela tiden, men oj vad skont det var. Mina aksjukearband fungerar ganska bra (lite illamaende da och da bara).

Innan denna bussfard hade vi tva dagar i Buenos Aires, vilka framst bestod av promenader i vackra stadsdelar samt shopping. Staden ar som gjord for shopping och det riktigt skar i mitt hjarta da jag inte kunde kopa halften av allt jag ville. Ett par jeans och lite till blev det dock. Ola kopte tva snygga kostymer -billigt!

Uruguay var en mycket lyckad liten utflykt. Vi promenerade, badade och hyrde vespa. Var fantastiskt att flyga fram over landskapet pa en moppe, och vad mycket man hann att se! Hemresan (till Buenos Aires) blev dock tumultartad. Nar vi skulle ga pa baten visade det sig att vi inte sparat nagra papper som man maste ha (som vi fick nar vi reste in). De sa att de kunde gora nya falska papper till oss men att det skulle kosta dyra pengar. Da sa jag till Ola att "det har tar jag hand om alskling! (eftersom jag visste var jag hade slangt dem)" och sa sprang jag - och oj vad jag sprang. Sprang hela vagen till vandrahemmet, (vilket i och for sig inte var alltfor langt)hittade pappren i papperskorgen, och hela vagen tillbaka. Sa kunde vi lugnt och sakert aka till B.A.

Ikvall gar farden vidare -mot Bolivia! Dock planerar vi att "mellanlanda" i diverse argentinska smastader pa vagen.

/Maria