Minusgrader!!???

Ser pa studentwebben att det ar minusgrader i Uppsala. Minusgrader! Nu far det vara nog. Det innebar ungefar 35 graders skillnad mot temperaturen har borta...

Som den vakne bloglasaren sakert redan listat ut ar vi snart ar tillbaka i hemlandet. Darfor ar detta kanske det sista inlagget i denna blog, och om jag ska vara arlig ar det svart att skriva nagot intressant eftersom de senasten dagarna har varit oforskamt bekvama. Vi har badat, solat, snorklat (tillsammans med jatteskoldpaddor, det var haftigt), akt bat och haft det helt underbart med klarbla himmel och fantastiska strander.

Tyvarr ar internet hutlost dyrt har sa jag slutar nu. Kanske blir det annu ett inlagg, kanske fortsatter bloggandet hemifran med en annan profil. Oavsett sa hoppas jag att vi ses snart! Tack for alla fina kommentarer vi fatt!

Stora (och lite svettiga) kramar fran Maria och Ola

Pa fotboll i Guds stad

Efter patryckningar fran bloglasarhall var en fotbollsmatch pa varldsberomda Macarenastadion i Rio forsta prioritet nar vi anlande till Guds stad. Problemet var dock att precis som i Argentina ar den brasilianska ligan redan fardigspelad, sa vi fick noja oss med cupmatcher. Att hitta sadana var dock inte svart eftersom de brasilianska lagen spelar i massviss med cuper under ligauppehallet. Dock ar intresset inte lika stort som under hogsasongen - endast 4700 personer gjorde oss sallskap i torsdags for att se hemmalaget Fluminese komfortabelt besegra Operativo. Som tur var lyckades vi idag spana in ett hett derby; ovan namda Fluminese mot Botafogo. Nu var det annat liv i luckan och stamningen var hog, det gick knappt att prata under matchens forsta kvart da sanger, bussvisslingar och sambamusik overrostade allt annat. Harligt!

Sjalva matchen var ocksa ett spektakel, oandligt langt fran den nordeuropeiska disciplinerade fotboll vi ar vana att se. Anfall ar basta forsvar ar melodin i Brasilien - och anfalla kan de! I forsta halvlek tog Botafogo ledningen genom ett bananskott i krysset fran strax utanfor straffomradet, vilket Fluminese sedan kvitterade genom en bicykletas i nattaket! Nackdelen ar dock en total avsaknad av disciplin och lagarbete, storre delen av matchen bestod faktiskt av enmansanfall och misslyckade passningar. En europeisk coach hade garanterat fatt hjartattack efter en kvart som ansvarig for nagot av dessa lag (som spelar i hogsta divisionen).

Forutom att ga pa fotboll har vi aven sett Rio fran ovan genom att aka upp pa "Sugar Loaf", ett av de manga berg som ger Rio dess magnifika utseende. Vi har ocksa softat pa strander, myllrat pa marknader och spenderat en sen natt i Lapa, Rios partydistrikt. Det sistnamnda var en upplevelse, brasilianarna gillar att festa (och det gor alla turister/backpackers som ar har ocksa), gata efter gata var fylld av dansande manniskor. Faktum ar att folk var tvugna att dansa pa gatorna eftersom vartenda innestalle var smockfullt. Jag fick en snabblektion i samba och var ganska duktig enligt egen utsago. I gengald introducerade jag den relativt beromda snapsvisan "Radirajraj", vilket var mycket uppskattat av lokalbefolkningen som entusiastiskt sjong med.

Imorgon lamnar vi Rio for paradison Ilha Grande. Det ska vara ett fantastiskt stalle utan bilar och fullt av regnskog och vackra strander, men desto mindre tillgang till internet sa det drojer kanske innan det skrivs i bloggen. Kul att ni laser den, forresten!

En dag i Rio

Idag har vi vandrat langs Copacabana och vidare till Ipanema, tva av varldens mest kanda strander (den senare ododliggjord mha sangen Girl from Ipanema). Val framme vid Ipanema satte vi oss bekvamt tillratta pa forsta parkett for en spannande match fotbollstennis (?) pa beachen, dar de tva hogst rankade spelarna i Brasilien deltog. Tankfullt sorplades fran en gigantisk kokosnot insag vi att Rio ar en ganska bra plats att vara pa just nu.

Mer om Rio kommer senare, bland annat en rapport fran partydistriktet Lapa!

Florianopolis -Brasilien!

Jag som tyckte att jag hade det bra. Ja, jag som till och med tyckte att jag hade det fantastiskt bra. Men nu har jag forstatt att det finns nagot over det, nagot annu battre, och dar ar jag nu. Just nu befinner vi oss pa en o i Brasilien, soder om Rio och Sao Paolo. On ar stor och det finns mycket plats och vi har funnit vart paradis. I en liten liten by (vilken jag annu inte vet namnet pa) bor vi i ett trevligt hostel, nara stranden. Det enda som finns i byn ar en liten matvaruaffar och nagon restaurang vi inte ens tyckt vara vard att prova (den ser ratt stangd ut).

Stranderna haromkring ar underbara - breda med vit sand, torkost vatten, stora vagor och endast ett fatal besokare. Man kan valja mellan kilometerlanga strander eller mindre och folktomma.

Da jag (till skillnad fran Ola) vanligtvis har svart for strandliv, da rastlosheten gor mig otalig, ar jag har klart tillfredstalld. Dagarna bestar av trekking pa smastigar over berg och dalar som ar sa perfekt utformade att jag tror mig befinna mig pa en sadan dar konstgjord stig som man forsoker att konstruera pa museum for att skildra regnskor med vackra fjarilar i.
Stranderna har omkring ar olika utformade och har olika vagor och varje gang vill man utbrista ett wow.
For att fa klaga pa nagot (for ar det inte alltid det man vill gora?) sa kan jag meddela att stranderna brister i skugga, vilket gor att det gar at otroliga mangder av solskyddsfaktor och klet, men men.

Imorgon bar det ivag till Rio, nagot som vi bada ser fram emot mycket. 18 timmar med buss kanns inte lika kul som detta. Annu mindre med tanke pa att bussarna ar isande kalla (ve den som uppfann aircondition, eller snarar ve den som missbrukar aircondition) och bade jag och Ola funderar pa att ta pa oss understall..

Ha det bra

Maria

Uruguay

Suck, pust och ston! Min forkylning vill inte overge mig och har nu kryddats med en ihallande hosta...dessutom har jag lyckats smitta Maria som nu har bade hals- och huvudont. For ovrigt ar vi vid god vigor och forvantansfulla pa morgondagen da vi lamnar Uruguay for Brasilien.

Den hangivne bloglasaren kanske blir forvanad da vi i den senaste rapporten inte ens kommit in i landet, men har gar det undan! I hogt tempo har vi avverkat Montevideo samt tva kuststader och befinner oss nu en km fran den brasilianska gransen. Uruguay har varit trevligt och vi hade garna stannat langre men pga begransade bussforbindelser aker vi vidare till Florianapolis redan idag.

Vi har egentligen inte gjort sa mycket de senaste dagarna; mest slappnat av med sol och bad. Bast hittills var ett stalle som hette Punta del Diablo, ett fantastiskt samhalle bestaende av ett fatal sma hus och massor med sandstrand. Vi hittade ett underbart hostel med rena rum, pool och frukostbuffè (vilket ska jamforas med vara tidigare hostelfrukostar som bestatt av lite vitt brod och en kaffe) inkluderat i det relativt laga priset. Det var nastan for bra for att vara sant, och det var det inte heller. Sant alltsa. Det visade sig namligen att vi fatt fel information, egentligen kostade vart dubbelrum det dubbla! Patagligt nervosa checkade vi ut nar vi fick reda pa detta, men som tur var skotte personalen det hela mycket proffsigt och vi fick betala vad vi trodde det kostade.

Fran Punta del Diablo tog vi bussen till gransstaden Chuy som har en nastan orimligt stor franvaro av personlighet. Har finns bara fula byggnader, skrap och nagra billighetsaffarer for ditresta brasilanare. Vi bokade biljett till Florianapolis och gick sedan 2 km langs en gra motorvag till gransen for att fa en "exit"-stampel i vart pass. Exakt den vagen kommer bussen sedan att aka och stanna vid gransen, men tydligen ar det helt otanktbart att fa vara pass stamplade da istallet. Det ar lite for latt, liksom.

Chuy drog ned betyget for Uruguay som annars ar ett valdigt trevligt land som hamnar i skymundan av sina beromda grannar. Folket ar otroligt vanliga och valutbildade (har finns nog mer engelsktalande personer an i hela Argentina) och hela kusten kryllar av fina sandstrander. Men nu vantar Brasilien!

Bergsklattring och Che Guevara

Sitter pa ett sunkigt internetcafe och snorvlar. Jag ar stormforkyld. Det regnar. Laser pa Aftonbladet att Sverige gor sitt basta vinter-OS nagonsin och inser hur skont det vore att ligga hemma framfor TV:n, nedbaddad och med en stor mugg varm choklad. Naval, det ar sakert skitkallt och beckmorkt darhemma. Eller?

Vad har hant sen sist? Efter tre fantastiska dagar lamnade vi motvilligt den pittoreska bergsbyn Taffi de Valle i norra Argentina. Motvilligt eftersom denna by ar fantastisk, omgiven av statliga berg och med ett stralande klimat som innebar varma dagar och (relativt) svala natter. Hojdpunkten pa var vistelse dar var en lang upptacksfard i de omgivande bergen i sallskap med tva brasilianska vanner. Kring byn ligger en lang bergskedja som vi bestamde oss for att ga over, vilket tog oss ca 6 timmar av idogt klattrande. Som hogst var vi 2600 m.ö.h. vilket fick mig att tanka tillbaka pa bestigningen av Kebnekaise (ca 2100 m.ö.h?) for nagra somrar sedan. Det kandes ganska bra att jag nu var ikladd sandaler och shorts istallet for grova vandrarkangor och vinterjacka. Som gradde pa moset var toppen pa bergskedjan som en ang, dar mangder av tjurar, hastar och bergsgetter betade sida vid sida. Lite laskigt med tjurarna som forde ett herrans liv nar vi narmade oss men vi lyckades fa till en fragil vapenvila genom att halla oss pa respektfullt avstand.

Bussen fran Valle gick till Rosario, en ganska intetsagande men trevlig stad som mest ar beromd for att vara Che Guevaras fodelseort. Huset dar han bodde var dock en besvikelse da det varken fanns ett museum eller ens en liten skylt, enligt folk pa vart hostel flyttade den gode Che raskt till Cordoba pga sin astma och darfor ar hans fodelseplats knappast ratt stalle om man vill veta mer om honom. Har stannar vi inte lange utan aker redan ikvall vidare till Uruguays huvustad Montevideo och lamnar da Argentina for gott. Darefter ska min forkylning kureras med hjalp av solvarma strander och lata dagar.

Bye, bye Bolivia

24 timmar i bolivansk buss kandes inte vidare lockande, darmed bestamnde vi oss for att flyga inrikes (alla utrikesflyg inom rimliga prisgranser var fullbokade i tva veckor framover). Att flyga inrikes kandes skrammande vid vetskapen om ovriga bolivianska fardmedel. Dock visade sig nervositeten vara obefogad da flyget var mycket bra liksom flygplatsen (dar toaletterna drog upp betyget avsevart). Vi flog till en liten stad vid namn Tarija, helt slumpartad vald, da det var den stad som lag narmast gransen mot Argentina som hade flygplats.

Slumpen visade sig dock denna gang att vara ett lyckokast. Tarija ar en fantastiskt trevlig stad, idylliskt klimat och glada manniskor. Hela tiden forskots vi var avresa och vi stannade hela fem dagar. Aven omgivningarna var underbara, med vattenfall att bada i och vinodlingar att beskada.

Igar morse bar det ivag till Argentina och det kommande dygnet var.. ja latt uttryckt sadar. Forst buss i 4,5 timme till Bermejo (gransstaden mot Arg.). Dar var man tvungen att (som alltid da man ska in i Bolivia) att sjalv ga over gransen. Efter vissa svarigheter att finna gransstationen kom vi slutligen dit. Allt gick otroligt smidigt, vilket gjorde oss lattadem da vi hort atskilliga hemska historier om gransovertradelsen (var forsiktiga! har manga sagt varnande).

Jag och Ola har dock kommit pa varfor vi hitills haft en sadan tur och inte rakat ut for nagra hemskheter - vi ser helt enkelt for dumma ut, for enkla att lura for att det ens ska kannas som en match. Det kanns som de flesta tanker "dessa stackare skonar vi, de kommer anda att bli lurade sa manga ganger". Men det ar helt ok for oss sa lange vi klarar oss (peppar peppar).

Efter passkontrollen gick vi i stekande varme over en lang bro och sedan kom vi fram till tullen. Pa denna stracka blev vi sa illa bitna av nagra konstiga mygg el dylikt att vi nu har stora blaffiga utslag overallt (hoppas innerligt att de gar bort snart!). Efter genomsokniong av vaskorna och ett intensivt studerande av mina tamponger (!) pekade de bortot och sa (ok kanske sa) 1000 meter till nasta kontroll, sa det var bara att palla sig vidare (otroligt osmidig gransovergang!). Sen kom vi till sista kontollen, aven den gick bra och.. Antligen Argentina! Darifran taxi till busstationen, fran busstationen en minibuss till nasta busstation (i Oran),for att dar byta buss for att aka till Salta. Framme i salta 00.30. Buss fran Salta, till Tucamon 02.00. Framme i Tucamon 05.45. Fram Tucamon till Tafi de Valle kl 06.00. Framme 08.40. Puh, och jag som ar aksjuk och dessutom har en sovstallning pa mage. Ni kan ju tanka er!

MEN, nu ar vi i alla fall har -en underbart fantastisk begsby, med vyer vi aldrig skadat. Och summan av kardemumman ar att farden var vart det. Idag har vi bara sovit (antligen!), atit gott (antligen!) och strosat runt (antilgen!). Imorgon blir det nog en dagsvandring i bergen.

/Maria